Redan några år före förvärvet av Söderlångvik hade Amos köpt gårdarna Tolfsnäs på Kimitoön (1922) och Attu utanför Pargas (1926). Han såg dem som möjligheter att bedriva industriell verksamhet. Gårdarna omfattade jordbruk, skogsbruk och boskapsskötsel, och Attu var dessutom känt för sin sågverksamhet.
Efter kriget kritiserades Amos för att han hade omvandlat sina marker kring Söderlångvik till äppelodlingar, för att undvika att en stor del av hans mark skulle tvångsinlösas och överlåtas till evakuerade familjer från Karelen. Amos sysselsatte dock evakuerade, och flera hundra hektar av hans mark kring Attu överlämnades också till karelarna. Dessutom hade han redan efter första världskriget stöttat ett frivilligt bosättningsprogram på Kimitoön och möjligheter till småskaligt jordbruk för den mindre bemedlade befolkningen.
