Parkens historia

Söderlångviks park planerades år 1938 av trädgårdsarkitekten Paul Olsson (1890–1973), en av de mest inflytelserika personerna inom finländsk trädgårdsdesign. Under sin långa karriär ritade han flera av landets mest kända trädgårdar, bland annat parken vid Gullranda. Genom sitt arbete bidrog han till att introducera formträdgårdar inspirerade av tysk och engelsk trädgårdsstil i Finland.

När parken i Söderlångvik skapades hade också Amos Anderson själv ett stort inflytande över utformningen. Hans intresse för antiken och hans fascination för Italien återspeglas i parkens struktur och detaljer. Tillsammans skapade Anderson och Olsson en park där arkitektur, konst och natur skapar en vacker helhet.

Under årens lopp har parken förändrats och utvecklats, men ambitionen har alltid varit att bevara de grundläggande dragen i Paul Olssons ursprungliga plan. År 2020 genomfördes en omfattande restaurering av parken med hjälp av landskapsplanerare Victoria Hagman, Viva Garden. Nya planteringar anlades med inspiration av de ursprungliga ritningarna för att åter lyfta fram parkens historiska karaktär och kulturarv.

Parken runt huvudbyggnaden

Parken närmast Söderlångviks huvudbyggnad är inspirerad av Italien och präglas av symmetri, siktlinjer och arkitektoniska detaljer. Ett av de mest karakteristiska inslagen är springbrunnen ”Nyckeln”, som fått sitt namn efter Petrus nyckel och anlades enligt Amos Andersons egna önskemål. Här finns även den eleganta kolonnaden, som består av replikor av de ursprungliga kolonnerna.

Parkens rabatter kantas av låga, formklippta häckar och omges av välskötta gräsmattor. Gångarna av skiffer och rött grus leder besökaren genom parken. Uppe vid ”Nyckeln” står krukor med medelhavsväxter som agapanthus, palmer och cordyline, vilka förstärker den sydeuropeiska känslan.

Parken ramas in av ståtliga ekar, tallar och andra äldre träd som planterades redan i början av 1900-talet. På den stora gräsmattan finns också träd som planterats av Amos Andersons gäster genom åren. Närmare stranden växer några äldre almar, medan skogsbrynen pryds av rhododendron, azaleor och hasselbuskar. En stor del av växtligheten består av perenner och vedartade växter som ger struktur åt parken året om.

Plommonträdgården

Plommonträdgården har fått sitt namn efter de plommonträd som växte här under Amos Andersons tid. I dag har området utvecklats till ett nytt trädgårdsrum med fokus på biologisk mångfald och pollinerande insekter. Här anläggs årligen blomsterplanteringar med ettåriga växter som erbjuder nektar, pollen och skydd åt bin, fjärilar och andra viktiga pollinatörer. Vissa växter förkultiveras redan från februari i Söderlångviks eget växthus, medan andra snabbväxande arter direktsås på friland under våren.

För att skapa goda förutsättningar för både växter och växtunderlag används täckodling, vilket bidrar till ett rikare mikroliv i marken och hjälper jorden att bevara fukt och näring. Skötseln sker med hänsyn till naturens egna processer, och delar av planteringarna får utvecklas fritt. Även vissa vilda växter tillåts växa här för att ytterligare gynna mångfalden.

Plommonträdgården förändras ständigt under säsongen. På försommaren dominerar den friska grönskan, medan sensommaren bjuder på ett färgsprakande blomsterhav. Trädgårdsrummet bidrar till den biologiska mångfalden i Söderlångviks museipark och erbjuder nya upplevelser för besökaren under hela växtsäsongen.

Jungfrudansen och Glassgaraget

Runt Glassgaraget i krukor och planteringar odlas ätbara växter, blommor och medelhavsörter, såsom violer, pelargoner och olika kryddväxter. En del av skörden används i Glassgaragets eget mathantverk och bidrar med närproducerade råvaror till verksamheten.

I anslutning till Glassgaraget finns också ”Jungfrudansen”, en rabatt i labyrintform som ursprungligen skapades som ett Äppeldagskonstverk. Med tiden har den blivit en uppskattad del av parkens växtlighet. Tidigt på våren blommar här lökväxter och senare under säsongen fylls rabatten med sommarblommor. Jungfrudansen är inte bara ett dekorativt inslag i parken utan fungerar också som en viktig miljö för pollinerande insekter.

Äppelträdgården

Söderlångviks äppelodlingar har en unik historia som sträcker sig tillbaka till tiden efter andra världskriget. År 1947 uppstod ett behov av mark för karelska flyktingar som skulle få boplatser på orten. Området kring Långviken var reserverat till en fiskeby för karelarna, men eftersom Amos Anderson just installerat sig på Söderlångvik ville han inte skiljas från sina marker utan anlade i stället fruktodlingar på dem. Då behövde han inte ge upp och splittra på sin mark vid Långviken. Som kompensation överläts mark från andra delar av gårdens egendomar i Kimitoön.

De första äppelträden planterades med 8–10 meters mellanrum, vilket då uppfyllde kraven för specialodling. För att utnyttja marken mellan träden odlades samtidigt potatis och grönsaker, något som var särskilt viktigt under efterkrigstidens livsmedelsbrist.

I de äldsta delarna av äppelträdgården växer fortfarande träd av sorterna röd och gul Kanel. Dessa äldre planteringar har med tiden blivit en naturlig del av parkmiljön, och besökare är välkomna att promenera bland träden och uppleva blomningen på våren och de färgsprakande frukterna på hösten.

De moderna produktionsodlingarna vid Långviken ser annorlunda ut idag. Där odlas äppelträden tätt planterade och spaljerade enligt moderna metoder. Odlingarna är inhägnade och utrustade med droppbevattning för att säkerställa god skörd och effektiv skötsel. Trädens grenar hålls korta för att underlätta både beskärning och skörd. I dag omfattar Söderlångviks äppelodlingar omkring 38 000 äppelträd. Merparten av odlingarna finns på Tolfsnäs gård i norra Kimitoön, medan äppelträden kring Söderlångvik fortsätter att vara en viktig del av gårdens kulturmiljö och identitet.

Parken runt P1-parkeringen

P1-parkeringen anlades år 2023 för att möta det växande antalet besökare på Söderlångvik gård. Området har utformats med omsorg för att smälta in i den omgivande park- och naturmiljön och ge ett välkomnande första intryck av gården.

Längs parkeringen planterades tiotals prydnadsapelträd och ett antal körsbärsträd som bjuder på rik blomning under våren och vacker färgprakt senare under säsongen. Parkeringsytorna delas in av häckar av praktspirea som bidrar till en grön och trivsam miljö. Området runt parkeringen sköts varsamt för att bevara den naturliga skärgårdskaraktären och skapa en mjuk övergång mellan den anlagda parken och det omgivande landskapet.